dfimi.blogg.se

Om gruppträning, personlig träning, mat och livet. Om att dansa, lyssna på musik, leva och älska. Om inspiration och drömmar. Svett och tårar. Rörelse och glädje.

I love it.

Publicerad 2013-12-19 19:58:49 i Allmänt

Med min förkylning borde jag hålla mig stilla.. Men.. 

När jag klev in på klubben igår och stöter på min vän/kollega tillika kvällens BodyAttackinstruktör, frågar hur hon mår, och får ett "jag har ont i halsen!" tillbaka, då tänkte jag inte en sekund innan jag svarade: ska jag köra två låtar?

Vilket jag förstås inte borde gjort. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig borta. Låt ett och två, rev jag av med någon slags nytänd gnista. Första gången med licensen i ryggen. Säker och lugn. Och jag älskade varje sekund av det!

Ikväll vickade jag en core och sen fick jag göra en halvtimmes inhopp med tabataintervaller då BodyPumpinstruktören dök upp 30 min sent! Även om jag borde vila finns det få andra känslor som slår den då jag kliver upp på den där scenen och levererar. Mitt instruktörsjag är det jag som jag är mest stolt över att vara. Mitt bästa jag. 

Imorgon kör jag min kära seniorklass, men efter det får kroppen och jag en veckan välförtjänt vila. En hel vecka utan jobb! Hur ska jag överleva? 

En helt vanlig måndag i en gruppträningsinstruktörs /Personlig tränares vardagsliv.

Publicerad 2013-12-16 23:55:00 i Allmänt

Jag stöter ofta på många olika föreställningar eller uppfattningar om mitt jobb.. En del någorlunda nära verkligheten, vissa inte alls lika nära. 
 
Så här får ni en helt vanlig måndag:
 
08:30 klockan ringer. Jag snoozar en halvtimme eftersom det trots att jag gick och la mig tidigt blev en sen kväll. Ett telefonsamtal, ett mail och lite annat kom i vägen. Eftersom jag lämnat alla förberedelser från dagen innan har jag en del att fixa innan jobbet.
 
09:10 En kopp te och två limpsmörgåsar till frukost samtidigt som jag steker omelett till lunchlådan, mixar smoothie till mellanmålet och ser till att packa batterier och alla papper/block/kläder som behövs för dagen. Spotify spelar upptempo-julmusik för att jag ska kunna få till en playlist till eftermiddagsklassen.
 
09:45 Linserna åker i för första gången på en vecka och jag hinner gå i god tid så jag slipper springa till bussen.
 
09:57 Julmusiken i hörlurarna på bussen, och sl-appen talar om för mig att med ett snabbt byte hinner jag med ett tidigare pendeltåg.
 
10:24 Kliver av t-banan i Karlaplan. Lite extra tidig idag då jag utlovat hinderbana som avslutning på ena lunchklassen. Fortfarande med julmusiken i öronen, jag lägger klart spellistan och synkar spotify med mobilen så det ska funka i källargymmet senare idag.
 
11:02 Alla deltagare droppar in. 30 minuter funktionell styrka står på schemat. Batteriet dör under uppvärmningen och jag får byta under tiden jag pratar. Vissa deltagare är lite skeptiska till en början men alla vågar testa hinderbanan. Vissa slår till och med kullerbyttor och ler när de klarar det!
 
11:31 Har snabbt röjt av golvet och tagit varsin matta. 30 minuter coreträning river vi av. Kortar ner en låt så vi hinner stretcha ordentligt. Ett par deltagare kommer fram och säger något efteråt, mest önskar vi varandra god jul.
 
12:10 Har en kort paus så jag hinner byta till torra kläder och dricka en smoothie. 
 
12:35 Kvinnan som har bokat tiden kvart i ett dyker upp så vi startar lite tidigare. Hon vill ha hjälp med att gå igenom tekniken i några benövningar hon fått med sig av sin kiropraktor. Vi hinner titta på ytterligare ett par och jag ger henne några tips på balansövningar för att bygga upp stabiliteten i fotled/knä vars instabilitet jag anar bidrar till hennes smärtproblematik. Jag lovar att maila henne övningarna, detta får jag inte glömma under veckan!
 
13:45 Har ett hål i bokningarna så det är dags för lunch. Värmer matlådan i lunchresturangen, äter min omelett samtidigt som jag skriver rent ett träningsprogram till eftermiddagen och bestämmer mig för vilka övningar vi ska köra på cirkeln.
 
14:30 Dags att bege mig ner i gymmet igen. Möter upp tjejen som jag kört med ett par gånger nu. Hon får träna rygg idag. Vi pratar mycket om hållning och grundposition och hon lär sig snabbt att hitta rätt linje. Vi provar oss fram till övningar som passar henne. Det är roligt att se utvecklingen hos henne trots att vi bara kört några veckor. 
 
15:45 Lämnar tillbaka mitt passerkort och beger mig till företaget dörr i dörr. Är på plats en halvtimme före klassen så jag hinner både lägga ut cirkelstationerna i lugn och ro, och skriva nya lappar. 
 
16:31 Kör igång julcirkeln! Tio deltagare, samtliga "stammisar" och de flesta som kommit  med önskemål var på plats. Timern jag tänkt använda lägger inget ljud över musiken, så första varvet får jag stå vid stereon och hålla koll på mobilen. I vilan hittar jag en annan timer som fungerar, så resten av cirkeln kan jag cirkulera på golvet. Stämningen är glad och lekfull, det är många leenden när deltagarna försöker stå på knä på pilatesbollen och hoppar jämfota över sandsäcken! Fem varv hinner dem innan det är dags att varva ner. De får några ord om att vara tacksamma över att kroppen gör allt de utsätter den för, och att vara stolta med sin insats under terminen med sig. Det är många god jul som delas ut när vi är klara!
 
17:32 Stannar kvar en stund och visar en kvinna lite övningar för supraspinatus och serratus anterior, hon har lite problem med smärta kring skulderbladet. Får sedan i omklädningsrummet höra hur hon sakta kommit tillbaka efter många år av skador och träningsuppehåll, hon har börjat med just mina klasser på måndagarna, och hur hon trots att hon tar det försiktigt märker att hon sakta blir bättre och bättre. Det är alltid lika roligt att få göra skillnad för någon!
 
18:05 Har bestämt mig för att bjuda en vän på lunch imorgon, så jag stannar i Liljeholmen på vägen hem och handlar lite. 
 
18:40 Hemma igen! Skönt att få ställa ner träningsväskan och matkassen. Jag saknar foamrollern på gymmet i Nacka, känner att ryggen inte fått sin prehab den här veckan, kanske blir något att önska sig i julklapp? 
 
18:50 Berättade för någon igår att jag alltid är antingen av eller på och hur jag ofta får hålla tillbaka och jobba med mig själv och balansen. Känner hur jag är uppe i varv när jag kliver in genom ytterdörren så istället för att sätta igång med allt jag ska göra tänder jag några ljus, fixar en kopp kaffe och sätter mig vid köksbordet med reklambladen och en pepparkaksrulle (farligt goda, borde inte köpt hem några!).
 
19:30 Sätter igång att fixa lite hemma. Diskar, planterar om några blommor, packar in tvätten och dammar.
 
21:00 Inser att jag glömt middagen. Gör en tallrik havregrynsgröt, sätter igång datorn och börjar skriva på träningsplanen jag ska ha klar till imorgon. Kommer av mig då och då och börjar plocka med något eller skriver ett sms.
 
23:10 Träningsplanen är äntligen klar och ivägskickad till klienten. Vi ska gå igenom den imorgonbitti då jag träffar henne, antagligen för sista gången. Resterande träningsprogram jag behövde skriva får jag lösa på vägen till eller från jobbet imorgon.Dags att städa klart här hemma så jag kommer i säng! 
 
23:45 Klar med städningen. Kollar upp när jag behöver åka imorgonbitti, 8:43, och ställer klockan en timme innan. Dags att sova!
 
23:55 Inser att "grannarna" (ungdomarna som håller till i byggfirmans lokaler om nätterna) är lite mer högljudda i natt än de brukar vara, bestämmer mig för att sova i köket så jag slipper försöka somna irriterad. Blåser upp luftmadrassen och flyttar ut täcket och kuddarna.
 
00:20 Godnatt!
 
 

Santa's gonna rock.

Publicerad 2013-12-16 10:27:49 i Allmänt

När ett mail trillar in precis när man ska ställa klockan och gå och lägga sig kan i alla fall inte jag låta bli att öppna inkorgen. När mailets rubrik dessutom lyder "your video har been avaluated, here is your assessment sheet" och har avsändare Les Mills.. 

Först tänkte jag inte öppna det, eftersom jag inte ville ligga och grubbla hela natten på vad jag kunde gjort annorlunda. (Nu grubblade jag visserligen lite ändå.. men det hör inte hit.)

Till slut öppnade jag ändå mailet, och det visade sig innehålla en tidig julklapp. En jag faktiskt inte väntat mig, men blev otroligt lättad över! 


Och jag ger mig själv en klapp på axeln. Bra jobbat! Och ryggsäcken blir ännu lite lättare att bära. 

Fantastiskt stort tack till alla som stöttat mig hela den här vägen! Merja, Elin, Veronica, Camilla, Nina, Lina, Susanne, Emily, och alla andra fina deltagare!

Do you love what you do?

Publicerad 2013-12-15 13:58:00 i Allmänt

Jag har förmånen att få jobba med något jag älskar. Och även om jag i vissa stressiga perioder nästan glömmer bort det så påminns jag ofta om precis varför jag bestämde mig för att säga upp mig från det där jobbet i finansbranschen och hoppa på ett gäng utbildningar för att hamna där jag är idag (och dit jag är på väg imorgon..) Så när jag ägnar söndagen, ofta min enda lediga dag i veckan, åt att ledigdagsjobba.. då behöver jag minnas.
 
Idag jobbar jag med att leta julmusik som var önskemålet för terminens sista cirkelträning imorgon. Och med att förbereda morgondagens hinderbana som ska få avsluta terminens "funktionell träning" på måndagslunchen. Vad är bättre än att testa den styrka/rörlighet/smidighet och funktionalitet vi ägnat hela terminen åt att bygga upp "på riktigt" som avslutning. Och nästa termin kommer jag tillbaka som en ännu bättre instruktör, för vi lär oss ständigt nya saker. Och alla mina kunskaper jag samlar på mig tar jag med mig in i den där salen och de gör mig till den instruktör jag är.
 
Jag har varit dålig på att ta emot kritik den senaste tiden. Även om jag alltid vill veta vad jag kan förbättra så blir det svårt för mig att ta emot kritik (och att ändra på mitt sätt) om jag inte får en chans att förklara syftet med vad jag gör, hur jag gör det. Och om jag inte får veta varför jag ombeds göra på ett visst sätt, så är det i princip omöjligt för mig att hitta ett sätt. Det fina med kritik är att om man bara ber om att få veta mer, om man visar att man lyssnar, men ställer rätt frågor, så kan vi alltid hitta en medelväg. Om några vill ha mattor för att det är svårt att hitta in i stretchen stående eftersom de har problem med balansen, ja då kan vi hitta ett sätt som fungerar för oss alla. Men om desamma bara meddelar att vi vill ha tillbaka mattorna, så blir det svårt för mig som instruktör att hitta en väg. Speciellt som jag eventuellt skulle ta bort andra delar som samma personer anser viktiga i passet just för att få in mattorna. 
 
Och när jag meddelar klassen att jag ska ha en liten "svank-skola" med en deltagare efter klassen och om någon mer vill lyssna är den välkommen att stanna, och jag får med mig nästan allihopa. Och jag får utbilda, och dela med mig av mina kunskaper, så att de får större medvedenhet om sina egna kroppar, och kan ta med sig den informationen vidare, och kanske kanske när de får den där trötta känslan i ländryggen minns de mina teckningar där på gymgolvet? 
 
Det är därför jag älskar det. 
 
 

Because all we got is right now.

Publicerad 2013-12-11 17:35:00 i Allmänt

Igår åkte jag som vanligt in till min eftermiddagsklass.. men tyvärr dök det inte upp några deltagare alls. När jag lämnade företaget jag skulle kört på efter tio minuter funderade jag på vad jag skulle göra med kvällen. Jag kunde åkt och jobbat, tagit en snabb fika med en vän, eller.. kanske göra något bara för mig själv?
 
Jag  tog en liten shoppingtur, en långsam promenad genom Östermalm och klev in på SATS Spårvagnshallarna vid 17:30. En halvtimme innan Olle Rehnqvists DansAerobics. I receptionen möttes jag av ett stort leende, ett "ska du dansa?!" och en stor kram när jag svarade ja! Att få ta en dansklass för en instruktörsvän är verkligen lyx för mig. Klassen var dessutom magiskt bra. Jag har känt Olle i ett par år, och tagit klasser för honom lika länge. Det är fantastiskt roligt att få vara med på hela resan. Att se utvecklingen, framförallt sedan den där första danceStepklassen på Blåsen hus i Uppsala. Att Olle är en talang är det ingen tvekan om, att han fick tävla i Nikes instruktörstävling och instruera under konventet Nike Blast i Globen efter bara något år som instruktör är fantastiskt. Nu hade jag inte tagit en klass för honom på några månader, och även om jag alltid tyckt att han är en fantastisk instruktör och en inspirationskälla var gårdagen snäppet bättre. Och det var riktigt roligt att se hur mycket han mognat som instruktör. Att han fortsätter utvecklas och blir bättre och bättre hela tiden. 
  
Jag kunde bara hitta en bild som är nästan två år gammal, från den tiden då jag startade varje fredag med 6:45-bodypump och att prata om livet en stund innan det var dags för kontorsjobbet. Numera är vi ett par år snyggare, ett par år bättre. Olle, nästa gång får vi se till att ta ett nytt foto! ;)
 
 
Jag önskar att jag kunde beskriva känslan, euforin, som jag kände där på golvet. När lamporna släcktes ner, det var bara jag (och samtidigt en enorm tillhörighet med alla på golvet) och musiken. Kroppen och beatet. Ren fitness magic. Alla som någon gång sprungit in i en butik och köpt en träningstopp eller ett par mjukisbyxor bara för att få gå på den där speciella klassen man inte trodde man skulle hinna med vet nog vad jag menar. 
 
Så vad var det som gjorde klassen så fantastisk? Det var flytet. Allt passade ihop. Varenda liten detalj var genomtänkt utan att vara förutsägbar. Musiken stämde, varenda textrad verkade som skriven för just den sekunden. Koreografin var precis lagom svår, utmanande, men inte omöjlig. Och även jag som dansade den för första gången kunde få ett flow. En instruktör som säger rätt saker på rätt ställe, men har en så genomtänkt klass att han egentligen inte behöver prata alls. Som är trygg och säker nog att våga leka, vars kärlek till dansen lyser igenom hela hans kroppsspråk. Men även deltagare som är där av samma anledning, för att de älskar dansen, de älskar musiken och bjuder på sig själva. Fitness magic.
 
Vad är det som gör en gruppträningsklass alldeles fantastisk för dig?
 
 
Kanske var det för att jag verkligen behövde en timme bara för mig själv, kanske var det för att jag fick spendera en stund med en kär vän, för att jag fick fylla på med ny inspiration och än en gång påminnas om den instruktör jag vill bli. Kanske var det alla samtidigt. Det var i vilket fall en liten skärva magi.
 
 
 
 
 

Cooler than ice, flyer than wind, hotter than fire.

Publicerad 2013-12-10 14:20:00 i Allmänt

Jag är i alla lägen en känslomänniska. Och den här hösten har varit påfrestande. Ja, jag har valt mitt yrke helt på egen hand. Jag har valt den här banan, valt att testa, och offra lite inkomst ett tag för att jobba in mig. Men det är ansträngande att inte ha en hållbar ekonomi.. Trots att jag alltid sagt att pengar inte gör mig lyckligare, så påverkar det med. Jag är uppväxt med värderingar där lycka kommer av andra saker än pengar. Men.. det underlättar förstås vardagen. 
 
Tillsammans med lite skador, envisa förkylningar och lite för många sömnlösa nätter sätter sig allt det här på humöret. Och jag har en tendens att snöa ner mig i negativa spiraler. Till slut känns det som att jag sitter fast. 
 
Och de här känslorna då? De styr mitt liv lite för ofta. En negativ kommentar (eller kritik som inte är helt konstruktiv) kan slå undan hela självkänslan. Ett uteblivet sms innebär så mycket mer än vad som är rationellt. Och jag har svårt att skilja på mina "överdrivna" känslor och verkligheten. Detta innebär även att jag har svårt att lita på mina egna reaktioner när jag blir illa behandlad. Jag måste alltid få bekräftat från någon annan att jag har rätt att bli upprörd innan det känns riktigt. Det leder till att jag håller tyst om saker som jag egentligen stör mig på, och tillslut hamnar jag i dessa negativa spiraler där nya känslor blandas med allt det där jag aldrig talat högt om. 
 
Då är det bra att jag har vänner som är raka motsatsen till mig. Att få en "verbal bitch slap" är precis vad jag behöver i det läget! Och jag älskar att jag har vänner som vågar sätta mig på plats.
 
För egentligen är det ju inte så himla illa? Jag älskar mina deltagare på klasserna. Jag vet att de uppskattar mina klasser, vilken kritik som än dyker upp. De kommer tillbaka vecka efter vecka. Jag älskar att utbilda folk, att lära dem hur de ska ta hand om sina kroppar för att hålla länge. Att få tala om för en ung tjej att hon är så mycket starkare än hon tror, och se hur hon är nära tårarna. (och förstå precis vad hon känner.) Att få ett mail där en kund berättar om träningsvärken hon har efter mitt pass, och ett "tack för att du hjälper mig att så sakterligen hitta tillbaks till träningsglädjen igen!" är värt varenda timme på tunnelbanan, varenda sömnlös minut.
 
Jag har fina vänner och en familj som alltid står bakom mig. En extrafamilj med en fantastisk liten tjej som betyder allt för mig. Fina kollegor som jag skrattar mig igenom arbetskvällar med. Idag älskar jag livet. Känslomänniska som jag är. Toppar och dalar. Svart eller vitt. Hos mig finns inget mellanläge, ingen gråzon. 
 


Jag vet vilka svagheter jag har. Vad jag behöver jobba på. Igår fick jag frågan om jag inte "skapar obalansen själv?" Och det fick mig att tänka. Hur mycket är yttre omständigheter? Hur mycket är jag själv och mina egna tankar? Hur ofta väljer jag negativa tankar istället för den positiva vägen? Och behöver jag kanske göra det ibland för att plocka ner mig själv från den höga vågen som rusar i kroppen då och då? Skapar jag egentligen en obalans, eller en balans? Kanske finns det inte något mellanläge. Kanske är balansen att ha lika mycket högt som lågt?
 
Samtidigt som känslorna ibland kommer i vägen är det dem som gör mig till den jag är. Kanske ska jag lära mig njuta av kicken istället? 

Om

Min profilbild

Fia Rolke

Vecka 31-32 tar ByFia semester! Höstens klasschema kommer inom kort!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela