dfimi.blogg.se

Om gruppträning, personlig träning, mat och livet. Om att dansa, lyssna på musik, leva och älska. Om inspiration och drömmar. Svett och tårar. Rörelse och glädje.

Jumping Jack Flash.

Publicerad 2013-09-29 12:33:00 i Allmänt

Här ekar det tyst igen... Det beror inte på att mitt liv är lika ekande händelselöst. Snarare tvärtom faktiskt. Och när det händer mycket runtomkring mig har mina tankar en tendens att sätta av i 180 km/h och är helt omöjliga att få fatt i och sätta i skrift. 
 
Till exempel älskar jag visserligen BodyAttack av hela mitt hjärta! (Min senaste och starkaste förälskelse..) Men att öva in en ny låt på kvällen (vilket innebär dvd-spåret på repeat om och om och om igen..) resulterar oftast i att även hjärnan går på repeat, och denna vecka har jag gjort mitt bästa för att sova till "don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up...." inte det lättaste vill jag lova!
 
Samtidigt som jag pluggat ny koreografi (mycket mer kvar att lära..), hjälpt Pappa med en flytt, och möblerat om hemma har jag fått ett nytt jobb! Detta innebar en arbetsvecka om sex dagar och den här söndagen som min enda lediga dag. Ledig i form av att vända tvätt i tvättstugan, snart åka iväg för att storhandla och sedan bege mig till en släktmiddag för att fira farfars födelsedag. 
 
Har dock börjat dagen på bästa sätt, med långsam frukost, massor av kaffe och matlagningstv. Veckans händelseutveckling börjar långsamt sjunka in och lägga sig. Paniken som uppstod när allt gick rasande fort och jag sa ja till en massa saker utan att riktigt tänka efter på om det verkligen var genomförbart. Tankarna har äntligen börjat stanna av, och efter att ha träffat teamet, med en stöttande klubbchef och förståelse för min nuvarande situation på klubben känner jag äntligen att det här kanske går att lösa. Än så länge har jag fortfarande elva klasser i veckan som kräver 100 %, och jag kan inte ge mig in i mer nytt än att jag kan behålla hög kvalitet på dessa klasser! Men sen så.. 
 
Jag är alltså numera Personlig tränare på Flex Sportsclub Hagsätra. Igår var det PT-dag och releasefest på alla våra klubbar. Jag och Merja körde en 30 minuters BodyAttack 82 (och jag älskar den nya releasen!), jag bjöd på supermans, jumping jacks och pump it up tillsammans med en full sal och hade fantastiskt roligt! Sedan drog jag på mig min nya tröja och körde PT-konsultationer ett par timmar. Det var spännande och roligt. Det känns som att jag äntligen hittat mitt rätta element. I like it! 
 
Mina första kunder ska jag träffa redan på onsdag och innan dess måste jag ut till gymmet en vända till för att bekanta mig med det. Vill ha full koll på vart all utrustning finns. Utöver det finns massor att plugga in, friska upp minnet med, och få kontroll på. Var sak får ta sin tid. Tydligt är att med ett jobb som detta ("med flera jobb som dessa") är det svårt att få ledig tid. För även om kroppen är ledig går hjärnan konstant på högvarv. Tur då att jag älskar mitt jobb. 
 
ps. Om någon har tips på ett passande tema för en 45 minuter spinningklass klockan 06:45 på morgonen får ni gärna hojta till! (Det tabatatema jag tänkt köra på lunchklassen passar inte riktigt vid den tiden känner jag... Detta är det senaste som snurrar genom hjärnan och ska helst vara satt redan ikväll... Hjälp?

Vissa dagar älskar jag mitt jobb lite extra!

Publicerad 2013-09-23 15:48:15 i Allmänt

Måndagar är oftast en sån dag. Den har bra förutsättningar och levererar oftast tonvis av energi. Denna måndag verkar inte vara ett undantag!

Startade dagen med en liten sovmorgon då jag inte har några morgonklasser, fortsatte med ett härligt gäng kämpar (18 stycken!) på styrkeklassen vid lunch och lika många kämpar på coren som efter lite ny inspiration i helgen satt som en smäck! (Äntligen!!)

På vägen hem får jag ett sms att mitt kit har kommit (BodyAttack 82) så jag åker raka vägen till kontoret i Årsta och får förutom mitt kit med mig lite pepp i form av ett kort men trevligt samtal :) 

Har laddat om med en solig promenad, god lunch (ägg, mathavre, grönsaker och frukt), kaffe och två varv av Attackdvdn! Snart är det dags för dagens andra klass. Min cirkel på Naturvårdsverket som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Med många stammisar och härlig stämning är den fantastiskt rolig att instruera. Till idag hade jag utlovat ett nytt konditionsinslag och det fick bli i form av ett "side step jump", spänst, kondition och styrka i ett! 

Något som gör mig extra glad är när mina deltagare har ett sådant förtroende för mig att de kommer fram efter en klass med en skada/krämpa/smärta eller liknande som hindrar hen från att göra vissa övningar. Att kunna leverera ett kunnigt svar som kan resultera i effektiv men säker träning för mina deltagare känns hur bra som helst (och jag har inte ångrat min pt-utbildning en sekund!)

Vissa dagar älskar jag helt enkelt mitt jobb lite extra, och idag är en sån dag!



What a Super week!

Publicerad 2013-09-20 23:12:00 i Allmänt

Den här veckan verkar inte riktigt vara min vecka. Varken hjärnan eller omgivningen har riktigt fungerat. Trött som få och utan riktiga rutiner för sömnen ännu, med en hals som fortfarande en vecka senare bara kliar lite lite, men en puls som sticker upp alldeles för fort. Då hjärtat slår dubbelslag i bröstet på vägen hem efter klasserna och jag inser vid en middagskonversation om hetsen och springandet i Stockholm att mitt minutjagande hela dagarna är mer än galet. Så från och med måndag är det dags för ett nytt mind set. Ett som inte låter helt galet när man berättar om det! Lite mera lugn och bättre rutiner för att ge mig själv de bästa förutsättningarna för att må bra och bli stark.
 
I går lyckades jag med bedriften att glömma en hög svettiga kläder och min skiva i spinningsalen ute i Nacka. Fick skämmas och ringa receptionen för att be Lina packa ihop allt. Och Pappa gjorde mig en enorm tjänst genom att åka ut och hämta mina saker samtidigt som jag var ute i Tumba och körde klasser. 
 
Idag när jag var på väg till veckans 14:e och sista klass tyckte jag att jag var ute i god tid när jag med 30 minuter kvar till klass stod och väntade på bussen (som tar ett par minuter bort till klubben) som skulle gå om två minuter. Den dök dock aldrig upp, och bussen efter var försenad ytterligare 15 minuter. Med 12 minuter kvar till klass ringer jag upp till klubben och meddelar att jag blir sen, får världens bästa Susanne i luren (instruktörskollega) som precis klivit in på anläggningen för att vara med på min klass, hon vänder och kastar sig in i bilen för att plocka upp mig! Knyter på mig skorna i bilen, hämtar headset och fyller vatten i farten och rusar in i salen för att sätta igång 17:02! Herrejäklar vad koreografin satt helt plötsligt när det inte fanns minsta tid att tänka, instruktionerna blev inte de bästa eftersom pulsen var skyhög och micken brusade. Att jag halvvägs in i maglåten inser att vi kör till benstyrkelåten skrattade vi bara åt efteråt. Ingen märkte något. Och när jag sen lämnade salen fick jag springa in igen efter min skiva som satt kvar i stereon! Så nu, med två dagar kvar tycker jag att resten av veckan får ske med lite bättre kontroll tack!
 
Dagen avslutades dock i världsklass med sushi, prat i massor och rabarberpaj med glass. Ibland behövs det så lite för att älska livet! Finaste vännerna från Norrland på besök (alltså inte alls så lite!) Jag tycker så mycket om er båda två och önskar verkligen att vi kunde ses oftare! Det känns så ruskigt bra att en av mina närmsta vänner har träffat en så förbaskat bra karl! Synd bara att de ska bo i Norrland!
 
Och att få spendera ett par timmar i Globen under ett träningskonvent med denna fina norrländska imorgon är bara en bonus! Jag har bestämt mig för vilka klasser jag ska ta nu. Baserat på att få ta så många klasser som möjligt tillsammans och samtidigt vara så snäll som möjligt mot kroppen med det skräp som härjar omkring däri!
 
Alltså:
BodyAttack 9:00
BodyBalance 11:30
Sh'bam 13:00
BodyJam 14:00
 
Attacken var ju given. Lite mindfulness och sen "dance your as off"! Kan det bli bättre än så?
Nu tänker jag ramla i säng så jag är pigg och glad imorgonbitti! 
 
Ses vi i Globen?
 

Follow up.

Publicerad 2013-09-18 17:43:57 i Allmänt

Och ibland innebär att "lyssna på kroppen" helt enkelt att göra något man mår bra av! Och idag innebar det att hoppa över lunchtuppluren (som annars är oundviklig de dagar jag går upp 5!), strunta i att både städa och plugga koreografi och istället åka iväg och dansa en timme! 




Inför SuperSaturday repas det överallt på Stockholms träningsanläggningar! Helst hade jag tagit BodyAttacken som gick idag, men det hade inte varit att lyssna på kroppen. Istället drog jag på mig mjukisbyxorna och mitt coolaste linne och kastade mig iväg till Odenplan för en BodyJam. Kroppen ville dansa, och man kan alltid ta det lite lagom lugnt på en dansklass. 

Jag lär säkert ångra mig när jag sitter på kvällens tretimmars föreläsning på SAFE och kämpar mot sömnen! Får hoppas att ämnet (dieter) är tillräckligt intressant för att hålla mig vaken. Det pratas extremt mycket om dieter överallt just nu och det ska bli spännande att få lite nya tankar om ämnet. Men det blir ett annat inlägg. 

Lyssna "lagom" på kroppen.

Publicerad 2013-09-17 20:52:45 i Allmänt

Just nu är det inte mycket bloggande. Det har varit en vecka av att försöka hitta ett lugn och ett flow i vardagen, samtidigt som jag haft en del förkylningskänningar i halsen som jag gjort mitt bästa att mota bort.
 
Efter att jag vickat två stepklasser förra veckan och därmed kickade in 14 klasser istället för mina vanliga 12, kände jag på torsdagskvällen av halsen för första gången. Det resulterade i en snabb överläggning med mig själv angående fredagsklasserna. En seniorklass och en lunchaerobics där jag har alla möjligheter att hålla nere intensiteten kändes helt okej, däremot oroade jag mig för min BodyAttack på kvällen. En klass där pulsen ligger nära max nästan hela tiden kändes som något helt galet att utsätta sig för med halsont. Då vi inte har vidare många Attackinstruktörer och samtliga var uppbokade en fredagskväll med kort varsel fick det bli en kompromiss. Deltagarna fick en Tabata-klass med minst lika hög intensitet som en Attack, samtidigt som jag fick hålla nere min egen puls. Med ett yrke som nästintill kräver att kroppen är hel och frisk gäller det att vara smart när man får känningar av sjukdom. Förhoppningsvis har jag genom att uppmärksamma de allra första tecknen på en begynnande förkylning och min nedtrappning under ett par dagar lyckats mota bort den värsta infektionen så jag är hel resten av den här veckan som ju avslutas med ett BANG på SuperSaturday i Globen till helgen.
 
Samtidigt har jag en kropp som smärtar. Lite överallt. Med inflammationssmärtor som dyker upp i nästintill varenda led hade det varit lätt att välja att stanna hemma i soffan, för att inte påfresta kroppen mer än nödvändigt. Jag vet dock att dessa smärtor likaväl kan uppkomma när jag sitter på en kontorsstol och inte alls rör på mig, så jag väljer att återigen lyssna på kroppen, men lagom. Genom att fortsätta med mitt jobb och mina klasser, men ändå vara försiktig i att låta kroppen gå ut i några ytterlägen, genom att lägga till långsam träning som strech och yogaövningar när jag får några minuter över innan en klass, och genom att ta varje chans jag får att vila, mellan klasserna. Genom att se till att jag får tillräckligt många timmar i säng under natten och genom att äta det kroppen är sugen på. Att "lyssna på kroppen" behöver således inte betyda att sitta still eller vila. Det kan helt enkelt handla om att göra saker på ett lite annat sätt. Och att ge kroppen bananpannkakor med kakao, jordnötssmör och rårivna äpplen till lunch när det enda man är sugen på är kladdkaka! 
 
Jag hoppas att mitt lite snällare sätt att leva ska ge kroppen tillräckligt med kraft att mota bort inflammationerna som härjar omkring i min kropp just nu, och att jag om nån vecka eller två ska vara tillbaka i en form där jag vågar utsätta den för ordentliga påfrestningar igen, för det behövs om jag ska bygga upp den styrka jag behöver! Tills dess lyssnar jag lagom och tränar och lever smart. (Ända fram tills SuperSaturday för vid vissa "once in a lifetime" går det inte att låta bli att göra undantag...)
 
Lyssnar du på din kropp? Har du lärt dig tyda signalerna? Vad gör du åt dem?

Finn fem fel - angående "läskfetma"

Publicerad 2013-09-10 15:26:17 i Allmänt

Ibland blir jag så himla arg, och ledsen, över hur korkade vi människor är!

Expressen ståtade idag med löpsedeln nedan, och det finns SÅ många fel i det. För det första, "läskfetma"? Really!? Bara det faktum att någon hittat på ett sådant ord och sedan slagit upp det på löpsedeln är så fel fel fel. Behöver vi verkligen ett ord som "läskfetma"?

För det andra, efter forskningslarmet? Nu har jag visserligen inte läst artikeln så jag vet ärligt talat inte vilket forskningslarm.. Men jag är övertygad om att det inte är någon revolutionerande forskning som kommit fram till något så nytt som att "läsk inte är nyttigt". Jag lovar att de flesta av oss vetat detta redan innan det nya forskningslarmet.

För det tredje, - 30 kg? Ärligt talat, har du 30 kilos övervikt pga av läsk har du helt andra problem som du behöver ta tag i! Min rekommendation är att ta hjälp av en person med kunskaper inom både kost och träning, och eventuellt en terapeut, då det är ett krävande jobb att gå ner 30 kilo på egen hand! (Återigen har jag inte läst artikeln och vet inte vad som rekommenderas..)

För det fjärde, det faktum att det inte är någon som har valt löpsedeln utifrån dess nyhetsvärde. Vi vet väl alla att löpsedeln är till för att sälja lösnummer av en tidning, och detta är alltså ett bevis på att denna typ av information är vad som får oss att köpa en tidning. Det är både skrämmande och upprörande.

Sist men inte minst.. "Slipp läskfetma med 9 enkla steg"! Jag lovar att det bara behövs ett enda steg. Ett himla enkelt sådant. SLUTA DRICKA LÄSK!

Hur spenderar du din lördagskväll?

Publicerad 2013-09-07 19:04:07 i Allmänt

Andra helgen i rad som ägnas åt vila. Och lite jobb... I natt har jag sovit mer än tio timmar vilket var välbehövligt efter veckans alldeles för korta nätter.
 
Vaknade till ett sms i förmiddags som föreslog en fika på stan. Mycket trevligt initiativ som resulterade i en härlig vitaminbomb från Juiceverket i en solig kungsträdgård. Passade på att njuta lite extra av det fina sommarvädret som dröjer sig kvar trots att vi är en bit in i september och unnade mig en promenad genom stan på vägen hem.
 
Nu har jag precis landat i soffan med ett stort glas citronvatten med datorn i knät. Ser på inspirationsvideor och kvällen plan är att skapa en ny coreklass till måndagens lunchklass på Sida. Har fått önskemål på att den ska "kännas lite mer" och ska jag vara helt ärlig har den klassen kanske inte fått riktigt den kärlek den förtjänar hittills. 
 
Men nu ska kärnan få all uppmärksamhet. Den är fantastiskt viktig, framförallt för att hjälpa oss i all annan träning men även för att kunna behålla stabilitet och styrka i vardagen. Coren, kärnan, förtjänar fokus, och nu är det dags att skapa en riktigt välarbetad klass att leverera på måndagslunchen. 
 
Min lördagskväll spenderas således med jobb. Tur att jag har världens bästa jobb!

Just because it hurts doesn't mean you're gonna die.

Publicerad 2013-09-06 15:18:42 i Allmänt

Vart tog veckans första elva klasser vägen? Helt plötsligt är klockan 15:06, det är fredag och endast en klass återstår!
 
Och även om jag förstås tycker om alla mina klasser.. Är ändå fredagarna lite speciella. Börjar med mina fina seniorer på Flex i Farsta, de där fantastiska människorna, som varken låter ålder eller krämpor hindra dem. Som har insett att "man gör så gott man kan", och "det är aldrig för sent!". Och när en kvinna på (gissningsvis) 80+ kommer fram och berättar att hon för ett år sen inte kunde lyfta armen över axeln men idag kunde hon göra alla mina övningar (lyft på raka armar med en lätt viktplatta) blir man lite extra varm i hjärtat. Hon har genom träning lyckats återfå sin rörlighet. 
 
Sedan kom ytterligare en av mina härliga damer en timme senare och sa "visst har du en klass till nu?", eftersom hon inte kunnat vara med på seniorklassen så tänkte hon testa min dansaerobic istället! Vi var ett fåtal tappra lunchdansare, och nämnda dam kom fram efteråt och utbrast "det här passade mig perfekt, gud så roligt! ...men det var lite knepigt ibland." Jag är övertygad att vi unga har massor att lära oss av dessa "gamlingar". Framförallt att man måste utmana sig för att utvecklas. Om man bara vågar testa kanske man hittar något man tycker är fantastiskt roligt eller mår fantastiskt bra av. 
 
Så på temat våga prova - Våga prova BodyAttack! Denna underbara träningsform! Atletisk, högintensiv, funktionell träning för hela kroppen, aerobics, sport, hopp och styrka. Allt utfört till galet peppande musik. Vågar du anta utmaningen?
 
Flex Sportsclub Hagsätra/Älvsjö. Fredagar 17:00. Veckans sista klass, och vi avslutar med ett BOOM!

En dans med svåra steg?

Publicerad 2013-09-04 11:39:59 i Allmänt

Det här livet jag har valt, är inte alltid bara roligt. Jag har precis kommit ur en intensiv period av terminsstarter och klasspremiärer i överflöd! Inte nog med att jag pluggat koreografi som en galning, jag har även koreograferat ett gäng klasser, mixat musik till ett par stycken och oroat mig nätterna igenom för att det inte ska sitta när jag kliver in i salen dagen därpå.
 
Jag räknade samman klasserna jag kört i Augusti och efter en sommar med ont om klasser och jobb, känns ännu en månad med nästintill obefintlig inkomst rätt tung. Och så fort det tar emot kommer "tänk om"-en. Tänk om jag inte får ihop alla klasser, tänk om jag inte klarar mig ekonomiskt, tänk om jag inte lyckas göra mina klasser framgångsrika (vilket är ett stort tänk om då majoriteten av klasserna ligger långt utanför "prime time"), tänk om sparpengarna tar slut alldeles för fort? Tänk om jag måste lägga ner det här om fyra månader, och tänk om jag då inte kan få ett "vanligt" jobb? Det snurrar och snurrar och stjäl fokus från det jag verkligen bör lägga min energi på.
 
Tacka gudarna för fina vänner och familj som varje gång "tänk om"-en gör sig påminda om och om igen berättar för mig att det ordnar sig! Ge det tid. Allt löser sig på ett eller annat sätt. Och ja, de har rätt.  Och oftast är det värt det. Känslan när en av mina tre tappra morgonspinnare kommer fram och säger "det passade mig perfekt!" är obetalbar.
 
Min stora utmaning har varit att behålla fokus, att sätta igång 11 olika klasser under tre veckors tid är inte lätt. Speciellt inte då jag koreograferat 10 av dem själv, och mixat musik till ett par stycken. Dessutom så är det min skyldighet som instruktör att vara 100 % närvarande vid varje klass. Fullt fokus på nuet. Och man vill så himla mycket med varje klass. Jag önskar att jag hade en perfekt musikmix till min X-fit och funktionell styrka, eller att jag hade en ny spännande koreografi till min DansAerobic. nya häftiga övningar till cirkelträningen och en coreklass som var utmanande för alla utan att vara för svår. Ibland måste man dock plocka ner ambitionen att leverera det absolut roligaste och mest nytänkande passet, för att istället kunna ge deltagarna säker och effektiv träning. Jag tror att jag har lyckats någorlunda på samtliga klasser. Nu krävs ytterligare en genomgång av varje klass för att finslipa kvaliteten, lite mer repetition och några klasser till. Sen hoppas jag att allt sitter i ryggmärgen och jag kan börja fokusera på annat.
 
Ja, jag lever drömmen. Men den här drömmen är inte alltid en dans på rosor.

Om

Min profilbild

Fia Rolke

Vecka 31-32 tar ByFia semester! Höstens klasschema kommer inom kort!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela