dfimi.blogg.se

 

Med tanke på vinterns långa period av halsont och utmattning i kroppen är jag dock lättad för min egen hälsas skull. För även om BodyAttacken är effektivare än lyckopiller är det en slitig klass att instruera, och att min kropp nu får vila från högintensiv konditionsträning ett tag är nog bra! Jag ska istället fokusera på att bygga upp lite styrka i mina lätt förslappade muskler, kanske ge mig själv en timme i gymmet då och då! 

Och vill man trots allt träna med mig är det söndagar 12:15 som gäller, då kör vi cirkelträning i Hägersten!

Tillhör du de som bäddar ner sig i soffan med ett stort paket glass när du blir sjuk? Jag ska inte sticka under stolen med att även jag får mina svackor när jag drabbas av sjukdomar och fyller kroppen med godis och skräp eftersom "det är så synd om mig och jag behöver faktiskt massor av energi nu när jag ska återhämta mig!". 

 

Rent struntprat! Kroppen behöver massor av energi, visst, men inte skräp. När du är sjuk är det om möjligt ännu viktigare att fylla på med kvalitativ energi! Antioxidanter, vitaminer och mineraler i massor är vad du behöver! 

 

 

Efter månader av halsont fram och tillbaka, en krasslig kropp de senaste veckorna, ett par bortvickade klasser men även ett spinningvick häromdagen, tillsammans med baciller på hemmaplan och ständigt jobb tog till slut ut sin rätt. Jag vaknade i natt av att halsen gjorde ont, och idag snorar, hostar och nyser jag konstant. Tråkig timing då jag äntligen skulle få umgås lite med viktiga personer, samt socialisera med kollegor och medlemmar på kvällens klubbfest i Hägersten. Men säger kroppen ifrån är det lika bra att vila! Jag råkar vara jordens veligaste människa och avskyr att avboka saker på grund av att jag är krasslig, så för att slippa en massa timmar med beslutsångest tog jag ett snabbt (och moget) beslut imorse. Jag avbokade hela helgens aktiviteter samt söndagens kunder och klasser för att ge mig själv två dagars vila. Och sedan förhoppningsvis vara på banan igen till den nya arbetsveckan. 

 

Som tur är verkar jag inte ha någon feber, och efter nio timmars sömn i natt känner jag mig pigg. Så jag har ägnat förmiddagen åt att plocka undan lite och ska i lugn takt städa ordentligt här hemma i helgen. När jag nästan aldrig är hemma så hinner jag inte hålla efter mitt eget hem, så det ska bli skönt att få lite ordning igen! Att ha ordning "bakom kulisserna" underlättar när man har ett jobb där man jonglerar arton bollar samtidigt och det ständigt händer saker som förändrar planerna. 

 

 

Så nu sitter jag vid mitt nyröjda köksbord och fyller på kroppen med bra näring ocn energi. En smoothie med allt i vitaminväg jag kunde hitta i mina rätt tomma förråd: apelsiner, clementiner, äpple, bär, spenat, citron, honung och kanel. Tillsammans med två ägg och mitt älskade apple/ginger-te blev det en riktigt bra förkylningsfrukost!

 

 

 

 

 

Vad äter du när du är sjuk?

 

 

 

 

Livet är en ständig förändring. Progression. Framåt, uppåt, bakåt ibland. För ibland måste man ta ett par steg tillbaka för att kunna se vart man egentligen vill. Vart man egentligen är på väg, vilken väg man ska ta dit och vem man vill ha vid sin sida på vägen.

 

Den senaste tiden i mitt liv har varit lite väl påfrestande för både kropp och själ. Det har varit många riktningar, många förändringar. Stora kliv framåt men även några snedsteg tillbaka i gamla vanor. Det är lätt att bli bekväm.

Vägen kommer aldrig vara självklar. Att vi tvekar ibland hör till livet. Vi kommer stöta på hinder. Frågan är om vi låter oss rubbas? Huvudsaken är att vi vet innerst inne vad som egentligen känns rätt.

 

 

Jag tror att jag äntligen börjar samla mina strån till en gemensam riktning. 

Jag har ett mål. Jag har faktiskt flera. Och jag tror mig veta vilka jag vill dela vägen dit med. 

 

Om ett par veckor kommer vardagen att ha en tydligare struktur. Det är skönt att veta.

 

Att äntligen vara på rätt väg känns bra. Det är mer än välkommet. Att ha hittat någon slags stabilitet. För trots påfrestningar och oförutsedda saker som kommer emellan rubbas vi inte i grunden. De kan bara skrapa på ytan.

 

 

 

 

 

Självklart kommer man alltid att träffa människor, ha personer i sitt liv som man tar hänsyn till. Som man bygger drömmar tillsammans med, eller finns till för. Vi lever alltid våra liv tillsammans med andra. Om så en partner, familj, syskon, vänner, föräldrar eller medmänniskor. Kollegor. Och i mitt yrke, deltagare och klienter. Vi finns för dem, drömmer tillsammans med dem, hjälper och stöttar varandra och kompromissar. Det är det fina med livet.

 

Men om du inte vet vem du är utan dem? Förr eller senare kommer det en dag, en kväll, en minut när du står där ensam. Vem är du då?

 

 

Det finaste med mitt yrke är att jag får hjälpa människor att hitta vem de är. Innerst inne. 

Att stötta när omgivningen kanske inte förstår. Att hjälpa dem bli starka i sig själva.

Den där timmen när de har lämnat alla andra och klivit in på gymmet, för sin egen skull.

 

 

Och om omgivningen inte kan finnas där och stötta dig när du är den du verkligen är?

Om de inte förstår när du är den du verkligen vill vara?

Fundera då en extra gång på om de är värda att vara din närmsta omgivning..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ser mig själv i spegeln idag och inser att glöden i ögonen är borta. Och det är ingen annans fel än mitt eget. För jag drömde plötsligt om något annat, och då tappade jag bort mig själv på vägen. Och det viktigaste jag lärt mig (men råkade glömma bort för en stund) är att alltid se till att jag är stark i mig själv och tror på det jag gör. 

Jag har turen att få arbeta med det jag brinner för, med något jag älskar. Även om jag i ryggsäcken har utbildningar och erfarenheter som ger mig trygghet i att jag har något att falla tillbaka på är det inte dags än. Jag är inte redo att släppa taget om det här yrkesvalet än, vem jag än träffar som påverkar mitt liv. I fredags fick jag frågan "är det här ditt kall?" av en kollega och vän. Och ja, det är det! Just därför är jag inte redo att ge upp min dröm riktigt än.

 

 

 Låt ingen annan trampa på dig och fylla dig med tvivel. Gör det du älskar. Förändra situationer du inte är nöjd med. Ta dig till en bättre plats. Var ditt bästa jag. Eller som Tanja Djelevic sa på sin föreläsning under Nike Blast i helgen, Be a unicorn. Våga vara speciell. Våga vara den DU vill vara. Be Your Best.

 

Ibland händer saker även i ett "hälsofreaks" liv som ställer saker och ting på ända.

Ibland behöver man helt enkelt avboka lite jobb och lita på att det löser sig rent ekonomiskt framöver.

Hoppa över några klasser även om man inte vill.

 

Och ibland är lösviktsgodis och skräpmat som en vän kommer över med det man klarar av att äta.

Och det är okej. ibland. Det är till och med bättre, än att inte äta något alls.

 

För förr eller senare händer det något som inte är enligt planen.

Då och då dyker något upp utanför schemat man ritat upp.

 

Jag förbjuder aldrig någonting.

Allt är bättre än inget.

Ofta är bättre än sällan.

 

Resten av tiden, ät och njut.