I love it.
Med min förkylning borde jag hålla mig stilla.. Men..
När jag klev in på klubben igår och stöter på min vän/kollega tillika kvällens BodyAttackinstruktör, frågar hur hon mår, och får ett "jag har ont i halsen!" tillbaka, då tänkte jag inte en sekund innan jag svarade: ska jag köra två låtar?
Vilket jag förstås inte borde gjort. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig borta. Låt ett och två, rev jag av med någon slags nytänd gnista. Första gången med licensen i ryggen. Säker och lugn. Och jag älskade varje sekund av det!
Ikväll vickade jag en core och sen fick jag göra en halvtimmes inhopp med tabataintervaller då BodyPumpinstruktören dök upp 30 min sent! Även om jag borde vila finns det få andra känslor som slår den då jag kliver upp på den där scenen och levererar. Mitt instruktörsjag är det jag som jag är mest stolt över att vara. Mitt bästa jag.
Imorgon kör jag min kära seniorklass, men efter det får kroppen och jag en veckan välförtjänt vila. En hel vecka utan jobb! Hur ska jag överleva?
