dfimi.blogg.se

Ibland krävs det så lite för att livet ska kännas rätt bra. Efter helgens all ångest och ilska känns det som om jag fått en rejäl urladdning. Allt som låg lagrat i kroppen som obehag och spänningar fick utlopp och det känns lite lättare att andas idag. Ni vet, som när det ligger åska i luften, den där tunga täta luften som lägger sig som ett grått lager över hela omgivningen, och sen när regnet väl kommer och drar förbi så lättar allt och det känns friskt och nytt. Precis så.

Jag är en person som ställer höga krav på mig själv. Vilket ger en enorm press att leva upp till mina egna förväntningar. Det innebär även en känsla av misslyckande som ständigt ligger på lur. Jag var ruggigt nervös över min "enda" chans att filma Bodyattacklicensen i fredags, men efter onsdagens försök hade jag plockat ner ambitionsnivån lite och mitt fokus låg på att behålla lugnet. Något jag lyckades med till en början, jag skakade inte det minsta, andades djupare och pratade mer energisnålt. Efter låt fem var jag mer än död och sen missade jag lite på koreografin i låt sex. Efter det kändes det som att jag tappade allt. Fokus försvann och jag gjorde fel på fel. Sista låtarna önskade jag bara att det skulle vara över. Kände mig enormt besviken efteråt, men nu när jag till slut tvingat mig själv att titta lite på videon inser jag att det inte är riktigt så illa som jag trodde. Har dock ägnat åtskilliga timmar åt att försöka konvertera till ett accepterat format, något som tyvärr inte verkar gå då filmen har för dålig kvalitet i orginalfilen. Har fått ytterligare två veckor på mig och funderar nu på att filma ytterligare en film för att kanske känna mig lite mer nöjd. Dessa extra 14 dagar ger mig lite mer lugn efter förra veckans stress.

 

Stress och fysisk stress (inget påverkar mig mer än när kroppen inte orkar det jag vill) lägger sig ofta som ångest i min kropp. Jag mår illa, och det liksom kliar under huden, speciellt i händerna. Att prata om psykisk ohälsa är ju lite tabu, och jag funderade först på hur mycket jag skulle skriva om detta. Men vad tusan, alla har vi ju våra spöken, eller hur? Lördagen var inte en bra dag. Jag var alldeles för trött och ville helst spendera dagen under mitt varma täcke. Men jag gjorde ett ryck i tvättstugan, och sen åkte jag till jobbet för att umgås lite med bästa Veronica (jag har turen att ha jordens bästa klubbchef) innan det var dags att åka in till stan och möta upp resten av Flex på årets klubbfest. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad som kan sägas om eventet än, mer än att middagen var minst sagt intressant. Ångesten fanns redan där innan kvällen, men det blev inte precis bättre. Och resten av kvällen kände jag det som att jag helst ville krypa ur mitt eget skinn, och i princip väntade jag bara på att alla organiserade händelser skulle vara över så jag fick åka hem. Kvällen resulterade i en hel del irritation som sen har växt sig större och större under de följande dagarna.  Igår kände jag mig som ett litet envist barn som håller fast vid att det blivit orättvist behandlat, och tröttnade nästan på mig själv. Men idag börjar äntligen känslorna lugna ner sig lite. Och efter stormen känns det som att jag hittat in i ett nytt lugn. Jag är fortfarande besviken och känner att vissa förtroenden kommer nog behöva tid för att lagas. 

 

Och ibland tror jag att vi måste låta känslorna få utlopp, ilska är ett utmärkt sätt. Så länge vi till slut kommer ut på andra sidan, lite lättare än innan. 

 

En söndag med fina extrafamiljen (jag inser att den anledning till att min extrafamilj är så viktig är samma som varför jag blev så besviken), en måndag av jobb, en tisdag med ett par lediga timmar mitt på dagen som innebar att jag hann med en lunch hemma och ett besök av mamma som inte varit här på länge, och sen en inställd klass på eftermiddagen så jag hann med lite shopping. Allt detta gav mig ny energi att ta mig an livet. En ny gnista. 

 

Jag unnade mig frukost till middag och började genast friska upp minnet genom att läsa boken om näringslära jag precis köpte. Lyssnade på nya låtar på spotify och funderar på om jag inte ska förnya spinningklasserna de här två sista veckorna.