dfimi.blogg.se

En av de största anledningarna till att jag valt att (framöver) inte arbeta som egenföretagare/kringresande instruktör är att få lite stabilitet i tillvaron. Jag träffar ständigt nya människor i mitt yrke, och jag ger väldigt mycket av mig själv till dessa människor. De får min uppmärksamhet och min energi. Vilket oftast ger otroligt mycket tillbaka! Men.. en PT-tjänst på ett gym ger något annat. Kollegor. Personer som finns där varje dag, som är "på samma sida" som jag. Personer att dela sin arbetsdag med. Och jag äter tusen gånger hellre min matlåda sittandes på receptionsdisken, där jag får svara på frågor, ta betalt och dela ut solpoletter, fast jag egentligen inte ens jobbar i receptionen, än ensam på en bänk i ett omklädningsrum eller på tunnelbanan på väg mellan jobb.

Dessa kollegor består av andra Personliga tränare, receptionspersonal och instruktörer som håller klasser på samma anläggning som jag jobbar på. Och jag har turen att ha några fantastiska människor bland dessa kollegor. De som ger mig en varm kram när jag är så trött att jag inte orkar stå upp. De som förstår när jag måste avboka mina kunder en kväll för att jag inte har mer energi att ge till någon annan än mig själv. De som uppmanar mig att vara försiktig och ta hand om mig själv. De som är precis som jag. 

 

Just nu har jag fått ta ett par steg tillbaka. Släppa varenda litet prestationskrav och bara ge kroppen precis det den behöver. Att inte ta på mig mer jobb än absolut nödvändigt och att faktiskt erkänna mig svag och be om hjälp. Imorse innebar det en sovmorgon och frukost sittande vid köksbordet. Telefonen ringde ungefär en halvtimme innan jag skulle ge mig av mot lunchklassen och först tänkte jag inte svara (första tanken är alltid att någon behöver hjälp med en klass, och jag är urusel på att säga nej). 

 

Jag är dock glad att jag svarade! Dagens guldstjärna går till Camilla, instruktörskollega på Flex Hagsätra. Hon ringde för att berätta att hon blivit godkänd på sin licensvideo (stort grattis till henne, jag vet att hon har kämpat hårt!). Hon ville bara säga att jag inte alls behöver vara perfekt på min video, uppmanade mig att slappna av och se till att ha roligt! Det faktum att hon tog sig tid till ett telefonsamtal, bara för att lugna och peppa mig inför min licensvideofilmning imorgon värmde ett just nu rätt kallt instruktörshjärta! Tack fina du för det bästa telefonsamtalet på länge! (Möjligen med undantag för det med vänliga Linnéa på Les Mills som bad mig vänta ett ögonblick och sen återkom med beskedet att de kunde göra ett undantag från att skicka in läkarintyg, jag fick avboka min kvartalsutbildning ändå eftersom hon inte tyckte att jag behövde mer stress just nu!)

 

Att vi sen slog deltagarrekord på lunchgympan, att jag hann hem och vila lite på lunchen, och det blev en no shows på eftermiddagsklassen så jag därmed hann hem och titta på releasevideon i lugn och ro var bara bonus. Trädet som står på Valhallavägen gav mig energi alla fyra gånger jag gick förbi det idag. Och jag släppte taget om negativa tankar som drar mig neråt. Det finns ingen anledning att lägga tid på det som suger ut min energi.