En dans med svåra steg?
Det här livet jag har valt, är inte alltid bara roligt. Jag har precis kommit ur en intensiv period av terminsstarter och klasspremiärer i överflöd! Inte nog med att jag pluggat koreografi som en galning, jag har även koreograferat ett gäng klasser, mixat musik till ett par stycken och oroat mig nätterna igenom för att det inte ska sitta när jag kliver in i salen dagen därpå.
Jag räknade samman klasserna jag kört i Augusti och efter en sommar med ont om klasser och jobb, känns ännu en månad med nästintill obefintlig inkomst rätt tung. Och så fort det tar emot kommer "tänk om"-en. Tänk om jag inte får ihop alla klasser, tänk om jag inte klarar mig ekonomiskt, tänk om jag inte lyckas göra mina klasser framgångsrika (vilket är ett stort tänk om då majoriteten av klasserna ligger långt utanför "prime time"), tänk om sparpengarna tar slut alldeles för fort? Tänk om jag måste lägga ner det här om fyra månader, och tänk om jag då inte kan få ett "vanligt" jobb? Det snurrar och snurrar och stjäl fokus från det jag verkligen bör lägga min energi på.
Tacka gudarna för fina vänner och familj som varje gång "tänk om"-en gör sig påminda om och om igen berättar för mig att det ordnar sig! Ge det tid. Allt löser sig på ett eller annat sätt. Och ja, de har rätt. Och oftast är det värt det. Känslan när en av mina tre tappra morgonspinnare kommer fram och säger "det passade mig perfekt!" är obetalbar.
Min stora utmaning har varit att behålla fokus, att sätta igång 11 olika klasser under tre veckors tid är inte lätt. Speciellt inte då jag koreograferat 10 av dem själv, och mixat musik till ett par stycken. Dessutom så är det min skyldighet som instruktör att vara 100 % närvarande vid varje klass. Fullt fokus på nuet. Och man vill så himla mycket med varje klass. Jag önskar att jag hade en perfekt musikmix till min X-fit och funktionell styrka, eller att jag hade en ny spännande koreografi till min DansAerobic. nya häftiga övningar till cirkelträningen och en coreklass som var utmanande för alla utan att vara för svår. Ibland måste man dock plocka ner ambitionen att leverera det absolut roligaste och mest nytänkande passet, för att istället kunna ge deltagarna säker och effektiv träning. Jag tror att jag har lyckats någorlunda på samtliga klasser. Nu krävs ytterligare en genomgång av varje klass för att finslipa kvaliteten, lite mer repetition och några klasser till. Sen hoppas jag att allt sitter i ryggmärgen och jag kan börja fokusera på annat.
Ja, jag lever drömmen. Men den här drömmen är inte alltid en dans på rosor.
