dfimi.blogg.se

Här ekar det tyst igen... Det beror inte på att mitt liv är lika ekande händelselöst. Snarare tvärtom faktiskt. Och när det händer mycket runtomkring mig har mina tankar en tendens att sätta av i 180 km/h och är helt omöjliga att få fatt i och sätta i skrift. 

 

Till exempel älskar jag visserligen BodyAttack av hela mitt hjärta! (Min senaste och starkaste förälskelse..) Men att öva in en ny låt på kvällen (vilket innebär dvd-spåret på repeat om och om och om igen..) resulterar oftast i att även hjärnan går på repeat, och denna vecka har jag gjort mitt bästa för att sova till "don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up, don't you know, pump it up, you've got to pump it up...." inte det lättaste vill jag lova!

 

Samtidigt som jag pluggat ny koreografi (mycket mer kvar att lära..), hjälpt Pappa med en flytt, och möblerat om hemma har jag fått ett nytt jobb! Detta innebar en arbetsvecka om sex dagar och den här söndagen som min enda lediga dag. Ledig i form av att vända tvätt i tvättstugan, snart åka iväg för att storhandla och sedan bege mig till en släktmiddag för att fira farfars födelsedag. 

 

Har dock börjat dagen på bästa sätt, med långsam frukost, massor av kaffe och matlagningstv. Veckans händelseutveckling börjar långsamt sjunka in och lägga sig. Paniken som uppstod när allt gick rasande fort och jag sa ja till en massa saker utan att riktigt tänka efter på om det verkligen var genomförbart. Tankarna har äntligen börjat stanna av, och efter att ha träffat teamet, med en stöttande klubbchef och förståelse för min nuvarande situation på klubben känner jag äntligen att det här kanske går att lösa. Än så länge har jag fortfarande elva klasser i veckan som kräver 100 %, och jag kan inte ge mig in i mer nytt än att jag kan behålla hög kvalitet på dessa klasser! Men sen så.. 

 

Jag är alltså numera Personlig tränare på Flex Sportsclub Hagsätra. Igår var det PT-dag och releasefest på alla våra klubbar. Jag och Merja körde en 30 minuters BodyAttack 82 (och jag älskar den nya releasen!), jag bjöd på supermans, jumping jacks och pump it up tillsammans med en full sal och hade fantastiskt roligt! Sedan drog jag på mig min nya tröja och körde PT-konsultationer ett par timmar. Det var spännande och roligt. Det känns som att jag äntligen hittat mitt rätta element. I like it! 

 

Mina första kunder ska jag träffa redan på onsdag och innan dess måste jag ut till gymmet en vända till för att bekanta mig med det. Vill ha full koll på vart all utrustning finns. Utöver det finns massor att plugga in, friska upp minnet med, och få kontroll på. Var sak får ta sin tid. Tydligt är att med ett jobb som detta ("med flera jobb som dessa") är det svårt att få ledig tid. För även om kroppen är ledig går hjärnan konstant på högvarv. Tur då att jag älskar mitt jobb.