If our love's insanity, why are you my clarity?
För en gångs skull ska jag bli lite privat här på bloggen... Vill du läsa om träning och hälsa och inte mitt privatliv får du hoppa över det här inlägget! ;)
Sedan mitt senaste förhållande sprack för någon månad sedan har jag varit både arg, ledsen och framförallt bitter. Vilket gjort mig ännu argare eftersom bitterhet inte är en egenskap jag identifierar mig med. Men kanske måste jag tillåta mig själv att vara ledsen eller arg ibland. För bakom all glädje och pepp jag levererar hela dagarna måste det finnas något äkta. Och en hel människa är inte alltid bara glad... Ändå har jag saknat den genuint lyckliga människa jag vet att jag innerst inne är.
Ibland krävs det helt enkelt lite tid.. eller att ett gammalt minne knackar på dörren. Plötsligt insåg jag att det spelar ingen roll hur många gånger jag omvärderar mina minnen. Jag har tvivlat så mycket, men sanningen är ändå att det som var, det var. Och just då var det sant.
Och oftast handlar det nog ändå om slumpen, när man råkar springa på någon som man klickar med. Det spelar kanske ingen som helst roll hur bra man skulle vara för varandra, om timingen inte är rätt? Eller så är man helt enkelt inte rätt för varandra om timingen är fel?
Vart försöker jag komma med dessa förvirrade tankar? Jag fick igår frågan hur det går med kärleken. Och ärligt talat så letar jag inte efter kärlek just nu. Klart att jag fortfarande vill, precis som innan, hitta någon att dela livet med. Men den viktigaste kärleken, den till mig själv finns fortfarande kvar där inne. Jag behöver ingen partner för att bli bekräftad. Jag njuter (äntligen) av tiden ensam, mitt hem är min fristad och mitt jobb är mitt utlopp för min kreativitet och inspiration. Förr eller senare springer jag på den där personen igen, han som är precis rätt, men tills dess tänker jag leva livet som det är utan att lägga energi på att leta eller hålla fast vid något gammalt som ändå inte är tillräckligt bra.
För nånstans tror jag att vi alla har ett aktivt val i livet. Vi väljer i stort vår situation, och kan vi inte välja exakt hur livet ska se ut kan vi åtminstone välja hur vi ser på det. Det är lätt att skylla på att vi inte har något eget val, att gnälla på saker som vi inte är nöjda med och tycka synd om oss själva. Självklart kan vi alla råka ut för olyckor och saker vi faktiskt inte förtjänar.. Men jag upplever att många av oss är fast i situationer vi inte vill vara i, men för lata, bekväma eller osäkra för att ta oss därifrån. Det är lättare att stanna i relationen som saknar passion eller tillit, eller på jobbet som vi inte trivs med. Och där kan vi gnälla på vår situation och tycka synd om oss själva. Eller faktiskt göra ett aktivt val att antingen förändra vår situation, eller gilla läget.
Och här var vi tillbaka till mitt jobb.. För är det något jag inte har gjort under mina 29 år på jorden så är det gilla läget. Hela tiden har jag gjort aktiva val att förändra min situation när jag inte trivdes. Det mest drastiska beslutet var att säga upp mig från min tjänst på Hedgefonden, den som inte bara var en prestigefylld position, utan även gav mig en säker inkomst varje månad. Men att varje morgon gå till jobbet med en klump i magen och känna att jag skulle kunna bli så mycket mer. Att varje fredagsmorgon när jag lämnade gymmet efter 6.45-pumpen känna att det är den här världen jag vill vara i.. och sedan kliva in i hissen och åka tio våningar upp till min kontorsstol fungerade inte i längden. Det var två år sedan jag lämnade in min uppsägning där. För att se om jag inte kunde leva min dröm. Och om jag har tvivlat sedan dess. Om jag har ångrat mitt beslut flera gånger om. Men hela tiden har jag gått på magkänslan. Och vågat förändra läget istället för att gilla det.
Och nu lever jag äntligen drömmen. Oavsett hur trött jag är på morgonen räcker det med att komma ner för trappan till gymmet för att ett stort leende ska landa på läpparna. Det är tusen gånger bättre än ont i magen i hissen. Och efter en lång arbetsdag (ofta uppåt ett halvt dygn spenderat på jobbet) älskar jag att komma hem till mitt hem. Lugnet, tystnaden, ensamheten och ingen som möter mig med krav eller besvikna förhoppningar.
Jag är övertygad om att vägen till lycka går genom att lyssna på magkänslan. Känns det rätt så är det antagligen rätt. Och känns det inte rätt bör du nog fundera på om det verkligen är här du ska vara? Jag lovar att du är unik och fantastisk, och att just precis Du förtjänar att vara lycklig. Om din situation inte ger dig en genuint lycklig magkänsla.. våga lyssna och förändra!
Det kan kännas helt galet för stunden. Och kanske tar det tid att våga ta steget. Men om du ignorerar alla tankar som säger vad du borde göra, alla rädslor som håller emot, all vana som talar för att stanna i något gammalt (men som kanske inte gör dig riktigt glad) och alla andra känslor som sätter sig på tvären. Om du bara lyssnar på det snabba svaret när du ställer dig en enkel fråga, stanna eller gå? Magkänslans första respons är garanterat rätt. Sedan kan du grubbla på resten bäst du vill...